Recension 1: I am legend
Välkommen till min första recension! Först ut är I am legend!
Genre: Thriller (rysare?)
Skådespelare: Will Smith
Regi: Francis Lawrence
Will Smith har gjort en massa "jag ensam mot världen"- filmer, Independence Day, I-robot och nu I Am Legend, och det dömer jag honom inte för. Han är skicklig på att agera utan motpartner, och han behöver inte för mycket dialog för att berätta hans känslor.
I den här filmen har en mirakelkur mot cancer gett människor en mutation i blodet som gör dem närmast zombie-lika. Människorna som inte vill komma ut ur mörkret. Mörkersökarna. Will Smith är immun mot viruset, och lever ensam med sin hund Sam i ett, ibland, öde Manhattan. Han gör medicinska tester för att hitta ett läkemdel, men misslyckas nästan varje gång.
Det bästa i filmen (förutom Will Smiths skådespeleri) är den totala avsaknaden av musik. De flesta filmer använder musik för att chocka publiken med våldsamma cresendon, som orsakar "jump"-effekten, dvs att man hoppar till. I denna film så är det den totala avsaknaden av musik som ger samma effekt, fast effektivare. Du hör ingen mörk ton som berättar att något läskigt är på g, utan det kan komma en mörkersökare från vilket håll som helst. Det är nästan som en dokumentär, vilket gör det ännu verkligare. "Tänk om det hända på riktigt"-känslan ligger ständigt i bakgrunden ungefär som i Day After Tommorow.
Jag har ett klagomål, dock. Mörkersökarna är läskiga, men varför är de i CGI? Om de bara är deformerade människor, varför inte ta riktiga människor och sminka dem? Jag anser att less is more när det gäller CGI, jag menar, Dawn of the dead lyckades ju göra skitläskiga zombies med bara smink, och dessa var ju dessutom bättre skådespelare än någon dator någonsin kommer att bli.
Men man kan inte förvänta sig mer av 00-talets hollywood, och det finns värre exempel.
Den får: 8/10 Mycket sevärd
En lugnare scen från filmen.
Kommentarer
Trackback