Kameravinkel

Nästa vecka är animationsvecka. Tune in!!!

Genre: Actionkomedi
Skådespelare: Bruce Campbell, Embeth Davidtz
Regi: Sam Raimi

Efter en veckas försening kommer här sista recesionen av Evil Dead-triologin, och det är avikaren Army of Darkness! I slutet av Evil Dead 2 skickades Ash till medeltiden och det är där den här filmen börjar. Han kallas för "den utsände" som ska stjäla de dödas bok för att rädda världen. Innan han rör vid boken måste säga en speciell formel, annars släpper han lös de döda. Såklart glömmer han orden.  

Till skillnad från de förra filmerna är det här inte skräck. Det är komedi. En rolig sådan. Hela "transporterad till medeltiden från vår morderna trygghet"-grejen är som upplagt för missförstånd och skämt. Det finns många roliga scener, men filmen är kort, det drar ner betyget. 

Det bästa med filmen är utvecklingen av Bruce Campbell's karaktär. I första filmen var han bara rädd och vid liv, men nu är han egoistisk och charmig. Han referrerar hela tiden till utryck som de stackars medeltida människorna inte har en chans att förstå. Jag skrattade mycket.

Men man saknar äcklet och låtsasblodet som gjorde de första filmerna till kultklassiker. Det planeras en remake av första filmen, och en uppföljare med Bruce Campbell. De ska tydligen gå tillbacka till den gamla stilen, vilket är positivt. Men då får man hoppas att Ash är lika rolig som i Army of Darkness, lika galen som i Evil Dead 2, och lika rädd som i Evil Dead 1.

Betyg: 7/10 Sevärd  
 

Har haft ett liv underhelgen, så sista filmen i ED-triologin (Army of Darkness) kommer sen. Jag lämnar er med Tjeckisk spex á la 1978:

Genre: Skräckkomedi
Skådespelare: Bruce Campbell
Regi: Sam Raimi

OK, det finns jätteBRA filmer, och JÄTTEbra filmer. En jätteBRA film är en film du går ut ifrån och tänker saker som: "Den filmen fick mig att tänka på mina värderingar i livet, och hur jag behandlar andra". Det är sådana filmer där manusförfattarna och regissörren typ gråter blod under inspelningarna för att storyn är så vacker och skådespelarna är så bra. Och så finns det JÄTTEbra filmer.

Det är sådana filmer där du inte behöver tänka, inte behöver sympatisera med någon karaktär, det är bara att luta sig tillbaka och låta sig bli underhållen. Detta är en sådan film.

Storyn är i princip samma som ettan, men nu har Ash fått mycket mer spelrum (som man ser i klippet längst ner i inlägget.) Det är också mer medveten humor i den. Låtsasblodet sprutar i överdrivna mängder, mer punchlines slängs, och mer löjliga monster dödas. Filmens höjdpunkt är när Ash och en tjej ersätter hans hand med en motorsåg (ja, du läste rätt), och Ash yttrar orden som sumerar hela filmen:
Groovy!

Betyg: 10/10 Must-see

Genre: Skräck
Skådespelare: Bruce Campbell
Regi: Sam Raimi

Det är Evil Dead-vecka på Kameravinkel! Vi gosar ner oss i Sam Raimi's (Spiderman-triologin) skräck-triologi Evil Dead, som är en av de mest kultförklarade filmerna in skräckgenren. Först ut är självklart 1981-orginalet. Jag slänger in lite olyckbådande uh-oh i texten.

Fem vänner åker ut till en liten stuga ute i ingenstans (uh-oh), som ägs av en professor och hans fru. Ungdomarna hittar en bok med massor av konstiga monster i, och en inspelning av professorn själv.  De spelar upp inspelningen, men när en av dem spelar upp den baklänges (uh-oh) släpps galenskapen lös, och en efter en blir de zombies.

Huvudkaraktären är Ash, men de flesta kallar honom för Bruce Campbell, som är hans riktiga namn. Han har blivit en skräckikon bland fansen, och han är sjukt karismatisk och duktig. Bruce spelar huvudrollen i alla andra ED-filmer också. Han och Sam Raimi är skolkompisar.

Minnesvärda scener: När naturen våldtar, den skrattande flickvännen och stop-motion scenen i slutet.

När jag kollade på I am legend förra veckan, klagade jag på CGI-monstrena. Se den här filmen för att se hur jag vill att det ska va. Zombierna (stavning?)  är både löjliga och skitläskiga samtidigt. Man pissar på sig av skratt och rädsla samtidigt. Det är denna tid då skräckfilmer fortfarande hade charm och finess.

Alla som har sett Spiderman-filmerna vet att Sam Raimi är galen med kameran. En av mina favoritscener är den när kameran jagar en av tjejerna (alla kvinnor dör först). Och jag tänker: Det är vad som gör de flesta dramafilmer tråkiga. De skillnad på att filma några som diskuterar och att berätta att de diskuterar med kameran. Gör lite roliga åkningar och inzoomningar, så blir allt genast mer intressant att se på.

För att summera det: En film som borde vara löjligt dålig är så sjukt bra. Lågbudget-specialeffekter, oorginell story och få intressanta karaktärer berättade med list, charm och äckel:

9/10 Mycket Sevärd

Jag ska se alla i helgen (eller när jag har tid)!

Har du en film du vill se en recension på? Maila till: kameravinkel.blogg.se

Välkommen till min första recension! Först ut är I am legend!

Genre: Thriller (rysare?)
Skådespelare: Will Smith
Regi: Francis Lawrence

Will Smith har gjort en massa "jag ensam mot världen"- filmer, Independence Day, I-robot och nu I Am Legend, och det dömer jag honom inte för. Han är skicklig på att agera utan motpartner, och han behöver inte för mycket dialog för att berätta hans känslor.

I den här filmen har en mirakelkur mot cancer gett människor en mutation i blodet som gör dem närmast zombie-lika. Människorna som inte vill komma ut ur mörkret. Mörkersökarna. Will Smith är immun mot viruset, och lever ensam med sin hund Sam i ett, ibland, öde Manhattan. Han gör medicinska tester för att hitta ett läkemdel, men misslyckas nästan varje gång.

Det bästa i filmen (förutom Will Smiths skådespeleri) är den totala avsaknaden av musik. De flesta filmer använder musik för att chocka publiken med våldsamma cresendon, som orsakar "jump"-effekten, dvs att man hoppar till. I denna film så är det den totala avsaknaden av musik som ger samma effekt, fast effektivare. Du hör ingen mörk ton som berättar att något läskigt är på g, utan det kan komma en mörkersökare från vilket håll som helst. Det är nästan som en dokumentär, vilket gör det ännu verkligare. "Tänk om det hända på riktigt"-känslan ligger ständigt i bakgrunden ungefär som i Day After Tommorow.

Jag har ett klagomål, dock. Mörkersökarna är läskiga, men varför är de i CGI? Om de bara är deformerade människor, varför inte ta riktiga människor och sminka dem? Jag anser att less is more när det gäller CGI, jag menar, Dawn of the dead lyckades ju göra skitläskiga zombies med bara smink, och dessa var ju dessutom bättre skådespelare än någon dator någonsin kommer att bli.

Men man kan inte förvänta sig mer av 00-talets hollywood, och det finns värre exempel.
Den får: 8/10 Mycket sevärd


En lugnare scen från filmen.